Min mormor sa alltid när livet kändes lite motigt att “allt sker av en anledning”
För det var så att den här fotograferingen skulle ägt rum en helt annan dag. En dag då vi möttes, gick ur bilarna och Det. Blåste. Storm! Alltså, inte lite vind i håret utan STORM.
Besviket fick vi åka iväg igen åt varsitt håll…
Men, som sagt, “allt sker av en anledning”. Och tror inte vi behöver någon större övertygelse om att min mormor Sonja återigen hade rätt…
För alltså, titta bara!!! Även om vi inte förstod det den där stormiga dagen på parkeringen.
Men det var ju den här dagen som vi skulle fotografera på. Det var ju meningen att vi skulle få all den här sanslöst vackra frosten som kuliss.
Att få frost lagom till sin planerade fotografering är som en dröm man inte viste man hade som går i uppfyllelse. Det är magiskt och jag tycker att Jasmine och David (mysigaste paret by the way…) smälter in, blir en del av landskapet, trots att kläder inte alls var planerade med en tanke på att det skulle vara frost som bakgrund!
Det var en mysig och speciell fotografering som där det återigen inte blev som det var tänkt att bli från första början!
“Men wow vilka fina bilder Josefin! Vi blev helt varma i kroppen.
Vi är mer än nöjda, tack så jättemycket!
Du var så proffsig och rolig att vi kände oss så avslappnade.
En perfekt dag, vi hade sån tur med allt och med dig.”
Att det är frost ute betyder ju också att det är minusgrader. Och det i sin tur betyder att det är kallt.
Men, okej, jag som kommer med mössa, halsduk och varm jacka kanske inte ska yttra mig, men när det endast är ett par minusgrader så är det oftast behagligare ute än när det är lika många plusgrader.
Jag säger inte att det är varmt, för det är kallt. Men oftast inte så farligt som man kan tro.
Jasmine var otroligt tapper och med värmepåsar fastsatta på benen så går det bra att stå i ett frostigt fält i en tunn klänning ett litet tag. Men det gör även det hela lite mer mysigt, för vem vill inte krypa in i en varm famn när man är lite frusen?
